Överlevde jag atmosfear på Liseberg så överlever jag nog allt.
Den meningen förmedlar nog min känsla efter jag åkte den. Jag var på Liseberg igår tillsammans med Fredrik och brorsan. Det var det sista jag sa till mig själv innan vi åkte dit att jag ska absolut inte åka den. Och det var det absolut första jag sa till brorsan när jag mötte upp honom utanför lilla ingången. Men vad hjälpte det? Brorsan drog nytta av mitt tidigare inlägg som handlade om honom, och framförallt då min sista mening i det.Typiskt.
Hädanefter får jag tänka mig för innan jag skriver något som jag kan få lida för lite senare.
Men det var faktiskt inte bara Tobbes "fel" att jag vek mig och åkte den. Det var för att det var en gubbe och han var säkert 60-65 bast som gick in för att sedan ställa sig i kön.
Där kände jag att min gräns var nådd. Om en 65 årig gråhårig gubbe ska åka skiten så är ju jag illa tvungen.
Kan säga att den är hemsk. Fruktansvärt jävla hemsk. Och att den sedan kryper upp för det där helvetes tornet i 2 km i timmen gör saken inte bättre. (Ok det tar 100 sek för den att nå toppen men det kändes som jag hann gå igenom hela mitt snart 25-åriga liv i slowmotion på vägen till toppen) jag hann komma på saker jag gjort som jag ångrar, saker som jag ångrar att jag inte gjort, saker som jag hade velat göra.
Om det skulle vara så att jag inte skulle råka överleva. But i did.

---

Idag har vi varit i Utby nästan hela dagen, kom hem för inte så länge sedan så starx blir det film och guuudis i soffan. Imon eftermiddag ska jag och lilleman återigen åka till Utby, vi ska återigen vara hundvakt, fram tills på tisdag kväll faktiskt. Mamma och Sören ska till Åland. Så jag ska för två nätter bo i villa, ha egen trädgård, äga en hund, ha en inneboende ( min bror ) och sist men inte minst köra kombi. Svensson liv.