Idag/ ikväll är jag och Liam hundvakter i Utby. Mamma hämtade upp oss hemma i Mölndal halv nio imorse, från början skulle vi bara varit hundvakter fram till 16 lite drygt, men mamma ringde runt lunch och frågade om vi ville och kunde vara kvar under kvällen också, pga av att de hade fått en biljett till Cleas Malmberg över så brorsan kunde följa med. Givetvis kunde vi det!
Så nu sitter jag i brorsans data rum och skriver en liten update. Det blir att vi sover här inatt, för föreställningen är inte slut förrens halv tolv. Så det blir bb i mitt gamla rum och min gamla helt underbara säng.
Nu ska vi strax bege oss ut så dom får leka av sig för just nu känns det som jag har två barn, i ena stunden är dom bundisar och i nästa värsta fiender. Blir lätt så när man har en tvåårig människovalp plus en 10 veckor gammal hundvalp springandes kring benen.
Liam ska klappa när Casper ligger i korgen och sover och sen ska han springa och ropa och hetsa upp Casper, som givetvis inte är blyg för att haka på och springa efter, och när han kommer ikapp (vilket han gör ganska lätt) så blir det lätt ett "kärleks" nafs i handen och tugg i kläderna. Vilket resulterar i att det glada tjoet som precis var och som mer eller mindre skar rakt in stigbygeln numer övergått i ett förtvivlat "rädda mig för livet skrik"!
Jag kan inte betsämma mig för vilket jag har minst ont av.
Nae nu ska jag försöka få med mig båda varelserna ut, det är allt annat än lätt när den ena springer ner i källaren och den andre upp på övervåningen- samtidigt, medan jag står kvar på mellanplan i hallen och känner att snälla kan någon komma hit och hjälpa mig.
En klon av mig själv. Ge mig!

Sen att jag älskar dom bägge hör inte hit just nu;)