Sitter vid bordet och försöker återfå min normala puls igen. Imorse var jag lite depp för att det inte blir nåt gym idag, nu är jag inte lika orolig för det längre. Hade jag ägt en pulsklocka hade jag garantert haft på mig den nu, hade varit lite kul att veta hur mkt man rör sig på buslandet. För det är här vi är nu. Liam blev överlycklig (!) när jag sa att vi skulle hit idag, det var nämligen hans önskemål igår när jag frågade vad han ville hitta på tillsammans med mig idag. Idag har vi en riktig mor/ son dag. Att åka till buslandet är inte mitt första val men att se hans fullkomliga glädje som bara sprudlar, hans tindrande stora blåa ögon och hans ärlighet och kärlek som han ger mig när han smyger på mig bakifrån, lägger armarna om min hals och pussar mig på kinden gör att jag skulle kunna åka hit 7 dagar i veckan. Med risk att låta tjatig men jisses vad jag älskar den killen.
Nae, nu hör jag han ropa på mig, nu ska vi leka lite till:)