När jag kom hem från jobbet idag så frågade Fredrik mig om jag hört vad som hänt Stefan Liv.
Men det hade jag inte. Då. Shit nu kan jag inte tänka på något annat. Som den hockeyälskande person jag är och HV71 ligger mig varmt om hjärtat ( såklart efter Frölunda ) så vet jag att Stefan alltid hade ett leende på läpparna.
Han var alltid den tankspridde och glömska av spelarna. Han var en sån lätt person att tycka om.
Och jag tyckte verkligen om honom.
Livet är orättvist, det visste jag innan. Men tanken är skrämmande att det kan gå så otroligt fort,
tankarna på när hans fru och hans två små barn för sista gången pussade sin pappa och man och sa att dom älskade honom, när var det? Och de hade inte den blekaste att just den gången var sista gången någonsin som deras pappa gick utanför deras dörr. När jag såg på nyheterna kl 19 ikväll med lilleman sittandes brevis mig i soffan och jag såg resterna av planet, se Stefan Liv skrattandes på tv´n, när han rullade sig på isen som han brukade göra, samtidigt som lilleman lyfte händerna i luften och sedan gjorde en kullerbytta i soffan fär att härma Stefan Liv på isen, han tyckte antagligen det var jätte roligt och skulle frenetriskt berätta det för mig och såg istället att en tår föll nerför min kind så tystande han snabbt, sträckte på sig och gav mig sedan en puss på kinden och sa, " mamma inte ledsen, jag älskar dig mamma ". Så fick jag automatiskt ett leende på läpparna som så alltid han säger något sådant härligt.
Jag kramade om honom hårt, så hård så han plötsligt sa " Aj, Aj mamma. Ont ".
Det är skrämmande att livet kan vända så fort, och de man älskar allra mest kan tas ifrån en på en micro sekund.
Att inte Stefans barn ska få uppleva massa roliga och spännande saker tillsammans med deras pappa, och att inte Stefan själv kommer få vara med om stora händeler i sina barns liv gör riktigt ont inom mig.
För jag som mamma kan inte i min vildaste fanatsi sätta mig in i att i n t e få vara med om Liams första skoldag, hans första riktiga sommarlov, hans första tjej, till och med hans första gräl med mig, ja allt- jag skulle inte i min vildaste fanatsi vilja missa det. Inte för nåt i världen.

Vila i frid Stefan Liv, skickar styrke kramar till din fru, dina barn och vänner.
Du är saknad.